Untitled Video
2012-06-27 @ 04:41:23
Untitled Video
2012-06-27 @ 03:30:05
Untitled Video
2012-06-27 @ 03:29:24
I'm sick of this life, I just wanna scream. How could this happen to me?
2012-01-10 @ 20:55:01
JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD!!!!!!!!!!!!!!
tänk att det alltid ska ligga på mitt ansvar hela jävla tiden. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! jag vill härifrån nu, det är väl hela sanningen, det jag inte säger till folk. JAG VILL BORT FRÅN DEN HÄR JÄVLA VÄRLDEN!
Jag är så sjukt less på alla bråk och skit i den här familjen. Säg mig ett scenario:
L är ovän med E & T, de har ingen kontakt över huvud taget och hon vill inte ha det heller. Varken hon eller hennes egen dotter ska ha något med de att göra. Hennes egna ord citerade.
E & T ringer för att säga att de vill komma och hälsa på mig innan jag åker till USA. Jag blir såklart jätteglad och vill gärna träffa dem innan jag åker. Efersom L har sagt vid flera tillfällen att hon absolut inte vill träffa dessa människor så ställer ingen frågan till henne om hon vill träffas med allihopa. L ringer upp senare och är arg för att ingen har berättat för henne att de tänker hälsa på. Hon tycker att vi lämnar henne utanför och hon blir kvar ensam. "Tack då vet jag vart ni står" svarar hon.
GJORDE VI/JAG RÄTT ELLER FEL???? VA SVARA PÅ DE!!!! ja förstår fan inte vad vi gjorde fel!!!!!
tänk att det alltid ska ligga på mitt ansvar hela jävla tiden. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! jag vill härifrån nu, det är väl hela sanningen, det jag inte säger till folk. JAG VILL BORT FRÅN DEN HÄR JÄVLA VÄRLDEN!
Jag är så sjukt less på alla bråk och skit i den här familjen. Säg mig ett scenario:
L är ovän med E & T, de har ingen kontakt över huvud taget och hon vill inte ha det heller. Varken hon eller hennes egen dotter ska ha något med de att göra. Hennes egna ord citerade.
E & T ringer för att säga att de vill komma och hälsa på mig innan jag åker till USA. Jag blir såklart jätteglad och vill gärna träffa dem innan jag åker. Efersom L har sagt vid flera tillfällen att hon absolut inte vill träffa dessa människor så ställer ingen frågan till henne om hon vill träffas med allihopa. L ringer upp senare och är arg för att ingen har berättat för henne att de tänker hälsa på. Hon tycker att vi lämnar henne utanför och hon blir kvar ensam. "Tack då vet jag vart ni står" svarar hon.
GJORDE VI/JAG RÄTT ELLER FEL???? VA SVARA PÅ DE!!!! ja förstår fan inte vad vi gjorde fel!!!!!
tap on my window knock on my door I want to make you feel beautiful
2011-02-02 @ 03:31:03
I know I tend to get so insecure
It doesn't matter anymore
Jaa... i hopp om att inte så många ska läsa den här skitbloggen så hade jag faktiskt tänkt skriva några vettiga rader här. Ibland läser jag vänners bloggar och ser att de har det jättetufft, eller att livet leker. Jag läser om pojkvänner som gjort slut, anhöriga som har dött, eller de som är så vansinnigt lyckliga över ett nytt förhållande, bra betyg i skolan eller bara en känsla av välbehag. En känsla av att livet leker...
vad känner jag?
Jag är sällan glad...iallafall inte för mig själv...när jag är glad är det mest för att jag inte vill att folk ska tycka att jag är sur. Men vad har jag för anledning att vara ledsen? -Ingen är svaret. Jag har familj, jag har vänner, jag har betyg som vissa bara kan drömma om, jag har intressen jag brinner för.... kanske en smula ekonomisk kris, men de är inget jag är bekymrad över, det ordnar sig.
Så sent som idag kände jag en glädje för att jag faktiskt har vänner som jag kan ha roligt med, men då skrev en person något till mig......denne påstod att "något kändes skumt, jag gjorde så många smileysar...det var tydligen inte mitt sätt att kommunicera med människor".... det kan låta fjantigt, men, det fick mig att fundera...menade hon att jag bara brukar vara kort med att göra gubbar på msn....eller att jag allmänt var sur?
äh bry sig?
men när man börjar fundera. min familj....är kaos....det finns inte en enda stabil relation i vår familj och det är inte kul alla gånger.....bråk hit, bråk dit....mina två "närmsta" vänner från åsele är tydligen bästa vänner med varandra... men där är jag bara inräknad ibland, när de känner för det.... av mina närmsta vänner i umeå så har en mer eller mindre bytt umgänge och den andre har skaffat pojkvän..... mina betyg rasar för jag kan inte koncentrera mig i skolan, jag har "en dålig attityd"......så fort min mamma ringer så svarar jag; vad vill du? för jag vill att hon ska lägga på fort så jag slipper berätta att jag sitter helt ensam i lägenheten, får ig på prov och inte har nåt att göra i helgen för mina "vänner" ska göra annat....
Får jag bara påminna att om någon känner sig träffad av detta så menar jag ingenting negativt med det jag skriver, jag är glad för er skull och ni borde inte ändra er alls. Det är mitt fel! Jag vet inte vad jag har gjort eller om jag bara inte har hängt med i svängarna, men tydligen är det ju nåt eftersom ingenting verkar gå som jag vill!
aja...kände bara för att skriva lite. det är mycket möjligt att det inte alls stämmer men, det är iallafall så jag känner och...ja. allmänt pest till livet just nu!
It doesn't matter anymore
Jaa... i hopp om att inte så många ska läsa den här skitbloggen så hade jag faktiskt tänkt skriva några vettiga rader här. Ibland läser jag vänners bloggar och ser att de har det jättetufft, eller att livet leker. Jag läser om pojkvänner som gjort slut, anhöriga som har dött, eller de som är så vansinnigt lyckliga över ett nytt förhållande, bra betyg i skolan eller bara en känsla av välbehag. En känsla av att livet leker...
vad känner jag?
Jag är sällan glad...iallafall inte för mig själv...när jag är glad är det mest för att jag inte vill att folk ska tycka att jag är sur. Men vad har jag för anledning att vara ledsen? -Ingen är svaret. Jag har familj, jag har vänner, jag har betyg som vissa bara kan drömma om, jag har intressen jag brinner för.... kanske en smula ekonomisk kris, men de är inget jag är bekymrad över, det ordnar sig.
Så sent som idag kände jag en glädje för att jag faktiskt har vänner som jag kan ha roligt med, men då skrev en person något till mig......denne påstod att "något kändes skumt, jag gjorde så många smileysar...det var tydligen inte mitt sätt att kommunicera med människor".... det kan låta fjantigt, men, det fick mig att fundera...menade hon att jag bara brukar vara kort med att göra gubbar på msn....eller att jag allmänt var sur?
äh bry sig?
men när man börjar fundera. min familj....är kaos....det finns inte en enda stabil relation i vår familj och det är inte kul alla gånger.....bråk hit, bråk dit....mina två "närmsta" vänner från åsele är tydligen bästa vänner med varandra... men där är jag bara inräknad ibland, när de känner för det.... av mina närmsta vänner i umeå så har en mer eller mindre bytt umgänge och den andre har skaffat pojkvän..... mina betyg rasar för jag kan inte koncentrera mig i skolan, jag har "en dålig attityd"......så fort min mamma ringer så svarar jag; vad vill du? för jag vill att hon ska lägga på fort så jag slipper berätta att jag sitter helt ensam i lägenheten, får ig på prov och inte har nåt att göra i helgen för mina "vänner" ska göra annat....
Får jag bara påminna att om någon känner sig träffad av detta så menar jag ingenting negativt med det jag skriver, jag är glad för er skull och ni borde inte ändra er alls. Det är mitt fel! Jag vet inte vad jag har gjort eller om jag bara inte har hängt med i svängarna, men tydligen är det ju nåt eftersom ingenting verkar gå som jag vill!
aja...kände bara för att skriva lite. det är mycket möjligt att det inte alls stämmer men, det är iallafall så jag känner och...ja. allmänt pest till livet just nu!
Sanningen om.....
2010-12-02 @ 22:16:36
jag publicerade som sagt ett inlägg på min vanliga blogg nyss, som handlade om min första kärlek. Eftersom jag inte vill skriva ut några specifika namn där så tänkte jag att jag får göra det här istället...
Tyvärr tog det bara några veckor innan han frågade mig igen... är du säker på att du vill vara med mig? Jag svarade nej. jag valde att göra slut med honom, mestadels för att jag hade varit med honom i nästan ett år och mycket hade hänt under den tiden....jag ville vara lite fri och bara vara ett tag.
Sanningen är att min första kärlek var Emil Paulsson. Jag minns än idag hur det pirrade i magen första gången jag såg honom. Han var utan tvekan den sötaste killen jag hade sett i hela mitt liv, och han luktade så underbart gott!! Han var visserligen 11 månader och 2 dagar yngre än mig... men det gjorde mig inget...
Han var från en by som heter Gafsele, ligger 3 mil utanför....och dom hade tidigare en egen skola men när vi gick i 5an så lades deras skola ner så dom var tvungna att åka till Åsele för att gå skola. De var 6st så 3st kom till vår klass och 3 andra till a klassen. Jag var så nervös i hans närvaro men samtidigt hade vi så himla roligt så jag kunde inte låta bli att bli kär i honom. Tyvärr kommer jag inte ihåg vår "första kyss", vilket hade varit roligt eftersom det är ett starkt minne hos mig.
Iallafall så var väl vårt förhållande inte så ovanligt, vi umgicks, jag hälsade på honom, han hälsade på hemma hos mig. Våra föräldrar gav oss dock ett maximum på 15 min när vi skulle prata i telefon för båda våra telefon räknar blev riktigt höga när vi kunde ligga i 4 timmar och prata om allt mellan himmel och jord :) hihi
Det var när vi började i 7an som jag kände att det inte riktigt var som jag ville. Nu i efterhand så vet jag ju att det bara var så att vårt förhållande blev så "seriöst", och jag visste inte riktigt vad det innebar. Det hände så mycket roliga saker på högstadiet, nya människor...det blev nästan lite genant när vi kramades i korridoren och jag valde att ta en paus med honom.... men jag kände direkt att jag inte ville vara utan honom så vi blev tillsammans igen...
Tyvärr tog det bara några veckor innan han frågade mig igen... är du säker på att du vill vara med mig? Jag svarade nej. jag valde att göra slut med honom, mestadels för att jag hade varit med honom i nästan ett år och mycket hade hänt under den tiden....jag ville vara lite fri och bara vara ett tag.
Problemet var dock att det var första gången på MÅNGA ÅR som jag överhuvudtaget var singel...(det låter jättehemskt....dock sant)... Det var här allting gick snett...
Jag insåg rätt fort att jag inte ville vara ensam...jag hade ett stort behov av att ha någon nära...saken var bara den att jag hade fått uppmärksamhet av en annan kille som sa en massa snälla saker till mig, eller rättare sagt skrev....en massa snälla saker...som gjorde att jag trodde att jag var kär i honom... men det var en av Emils bästa kompis, hans granne.
FRÅGA MIG INTE VAD JAG TÄNKTE PÅ, jag var helt enkelt ung och dum...det var idiotiskt... jag tror inte att det sårade honom så mycket i början....förrän emils lillebror lurade i honom att jag bara var tillsammans med honom så att jag kunde komma åt hans bästa kompis, Jonas. INTE SANT! verkligen inte. (Sanningen var den att han var snygg och intressant, men det visade sig att han inte var riktigt lika modig i verkliga livet... :/ Efter någon vecka insåg jag att han inte var mogen att ha ett riktigt förhållande, så jag avbröt det hela!
Efter det bröt helvetet lös. Hans kompisar började spamma mig att jag var dum i huvet som hade backstabbat honom såhär, att det var förjävligt, att jag var en slampa m.m. Emil har inte pratat mig sedan den dagen....jag skulle tro att detta var kring nov/dec år 2006.......inte ett ord sedan dess....inte en blick....inte någonting! Det är en tung börda att bära, han svarade inte på mina sms, han blockerade mig från facebook, MSN, Apberget och alla andra sidor man kunde....jag fick aldrig chans att förklara mig....jag hoppas att den dagen kommer!
Jag insåg rätt fort att jag inte ville vara ensam...jag hade ett stort behov av att ha någon nära...saken var bara den att jag hade fått uppmärksamhet av en annan kille som sa en massa snälla saker till mig, eller rättare sagt skrev....en massa snälla saker...som gjorde att jag trodde att jag var kär i honom... men det var en av Emils bästa kompis, hans granne.
FRÅGA MIG INTE VAD JAG TÄNKTE PÅ, jag var helt enkelt ung och dum...det var idiotiskt... jag tror inte att det sårade honom så mycket i början....förrän emils lillebror lurade i honom att jag bara var tillsammans med honom så att jag kunde komma åt hans bästa kompis, Jonas. INTE SANT! verkligen inte. (Sanningen var den att han var snygg och intressant, men det visade sig att han inte var riktigt lika modig i verkliga livet... :/ Efter någon vecka insåg jag att han inte var mogen att ha ett riktigt förhållande, så jag avbröt det hela!
Efter det bröt helvetet lös. Hans kompisar började spamma mig att jag var dum i huvet som hade backstabbat honom såhär, att det var förjävligt, att jag var en slampa m.m. Emil har inte pratat mig sedan den dagen....jag skulle tro att detta var kring nov/dec år 2006.......inte ett ord sedan dess....inte en blick....inte någonting! Det är en tung börda att bära, han svarade inte på mina sms, han blockerade mig från facebook, MSN, Apberget och alla andra sidor man kunde....jag fick aldrig chans att förklara mig....jag hoppas att den dagen kommer!
Min jul 2010
2010-12-01 @ 00:04:02
Julafton är något många tar för givet.
Jag blev väldigt förvånad när jag flyttade hit till Umeå så fick jag höra att en del firade jul med sin familj mellan 12-17 (kanske?) och sedan spenderade man kvällen med vänner eller pojkvännen.
Det är för mig helt ofattbart eftersom vi alltid varit en syskonskara på 6, varav 5 syskon bott och firat jul i mitt hem. Vi har alltid spenderat hela dagarna tillsammans med samma schema.
9.00 - Frukost
9.30 - Syskonen klär julgranen + bär upp alla julklappar
12.00 - LUNCH
13-15.00 - Göra sig i ordning så fort man kan, sedan hjälpa till med maten
15.00 - Alla slår sig ner i soffan och tittar på Kalle Ankas jul
När Kalle Anka är slut är det dags för de sista förberedelserna innan middagen
16.05 - Kan du vissla Johanna brukar stå på i vardagsrummet, den som har möjlighet tittar
16.30 - Julmiddag
16.30 - Julmiddag
17.30-18.00 (paltkoma)
18.00 - Jultomten kommer
18-20.00 - Julklappsöpnning, alla öppnar ett paket i taget!
18-20.00 - Julklappsöpnning, alla öppnar ett paket i taget!
21.00 - Svensson, Svensson
21.30 - Hälsoresan (Lasse Åberg)
23.00 - Sällskapsspel som fortsätter tills alla har somnat (ca 03.00)
Såhär har det alltid sett ut.....frågan är ju bara hur länge det kommer se ut så...
Såhär har det alltid sett ut.....frågan är ju bara hur länge det kommer se ut så...
Den som inte riktigt känner till min familjerelation kanske har lite svårt att förstå min ångest....men vi kanske kommer till det någon gång också....
För att ge en liten snabb återblick
1. mina föräldrar sa för ett år sedan att dom inte ville leva tillsammans (ändå gör dom det, för min skull)
2. syster 2 & 4 i familjen har sagt upp kontakten med varandra
3. min bror & syster 4 har sagt upp kontakten med varandra
4. därför kommer syster 4 inte fira jul med oss i år....
4. därför kommer syster 4 inte fira jul med oss i år....
5. min systers ex (sagas pappa), som är alkoholist och dum i huvudet ska troligtvis vara med
6. Det lämnar mig med min utvecklingsstörda(cp) syster till de enda vettiga i huset!
7. Som en liten påminnelse till oss alla är min äldsta syster på sjukhuset med sin nyfödde son som nyss gjort en hjärt transplantation.
Just nu känner jag bara att min familj hänger på en skör tråd och den här julen kommer suga stenhårt. Som vanligt kommer jag hålla en god min och försöka vara glad och trevlig med alla.....det är nog därför jag försöker så hårt att få det riktigt juligt och härligt i min lägenhet... så att jag kan bygga upp den styrka jag behöver för att vara "spindeln i nätet" mellan alla bråk i familjen.
7. Som en liten påminnelse till oss alla är min äldsta syster på sjukhuset med sin nyfödde son som nyss gjort en hjärt transplantation.
Just nu känner jag bara att min familj hänger på en skör tråd och den här julen kommer suga stenhårt. Som vanligt kommer jag hålla en god min och försöka vara glad och trevlig med alla.....det är nog därför jag försöker så hårt att få det riktigt juligt och härligt i min lägenhet... så att jag kan bygga upp den styrka jag behöver för att vara "spindeln i nätet" mellan alla bråk i familjen.
Välkommen till min nya blogg!
2010-11-21 @ 20:26:26
