tap on my window knock on my door I want to make you feel beautiful
I know I tend to get so insecure
It doesn't matter anymore
Jaa... i hopp om att inte så många ska läsa den här skitbloggen så hade jag faktiskt tänkt skriva några vettiga rader här. Ibland läser jag vänners bloggar och ser att de har det jättetufft, eller att livet leker. Jag läser om pojkvänner som gjort slut, anhöriga som har dött, eller de som är så vansinnigt lyckliga över ett nytt förhållande, bra betyg i skolan eller bara en känsla av välbehag. En känsla av att livet leker...
vad känner jag?
Jag är sällan glad...iallafall inte för mig själv...när jag är glad är det mest för att jag inte vill att folk ska tycka att jag är sur. Men vad har jag för anledning att vara ledsen? -Ingen är svaret. Jag har familj, jag har vänner, jag har betyg som vissa bara kan drömma om, jag har intressen jag brinner för.... kanske en smula ekonomisk kris, men de är inget jag är bekymrad över, det ordnar sig.
Så sent som idag kände jag en glädje för att jag faktiskt har vänner som jag kan ha roligt med, men då skrev en person något till mig......denne påstod att "något kändes skumt, jag gjorde så många smileysar...det var tydligen inte mitt sätt att kommunicera med människor".... det kan låta fjantigt, men, det fick mig att fundera...menade hon att jag bara brukar vara kort med att göra gubbar på msn....eller att jag allmänt var sur?
äh bry sig?
men när man börjar fundera. min familj....är kaos....det finns inte en enda stabil relation i vår familj och det är inte kul alla gånger.....bråk hit, bråk dit....mina två "närmsta" vänner från åsele är tydligen bästa vänner med varandra... men där är jag bara inräknad ibland, när de känner för det.... av mina närmsta vänner i umeå så har en mer eller mindre bytt umgänge och den andre har skaffat pojkvän..... mina betyg rasar för jag kan inte koncentrera mig i skolan, jag har "en dålig attityd"......så fort min mamma ringer så svarar jag; vad vill du? för jag vill att hon ska lägga på fort så jag slipper berätta att jag sitter helt ensam i lägenheten, får ig på prov och inte har nåt att göra i helgen för mina "vänner" ska göra annat....
Får jag bara påminna att om någon känner sig träffad av detta så menar jag ingenting negativt med det jag skriver, jag är glad för er skull och ni borde inte ändra er alls. Det är mitt fel! Jag vet inte vad jag har gjort eller om jag bara inte har hängt med i svängarna, men tydligen är det ju nåt eftersom ingenting verkar gå som jag vill!
aja...kände bara för att skriva lite. det är mycket möjligt att det inte alls stämmer men, det är iallafall så jag känner och...ja. allmänt pest till livet just nu!
It doesn't matter anymore
Jaa... i hopp om att inte så många ska läsa den här skitbloggen så hade jag faktiskt tänkt skriva några vettiga rader här. Ibland läser jag vänners bloggar och ser att de har det jättetufft, eller att livet leker. Jag läser om pojkvänner som gjort slut, anhöriga som har dött, eller de som är så vansinnigt lyckliga över ett nytt förhållande, bra betyg i skolan eller bara en känsla av välbehag. En känsla av att livet leker...
vad känner jag?
Jag är sällan glad...iallafall inte för mig själv...när jag är glad är det mest för att jag inte vill att folk ska tycka att jag är sur. Men vad har jag för anledning att vara ledsen? -Ingen är svaret. Jag har familj, jag har vänner, jag har betyg som vissa bara kan drömma om, jag har intressen jag brinner för.... kanske en smula ekonomisk kris, men de är inget jag är bekymrad över, det ordnar sig.
Så sent som idag kände jag en glädje för att jag faktiskt har vänner som jag kan ha roligt med, men då skrev en person något till mig......denne påstod att "något kändes skumt, jag gjorde så många smileysar...det var tydligen inte mitt sätt att kommunicera med människor".... det kan låta fjantigt, men, det fick mig att fundera...menade hon att jag bara brukar vara kort med att göra gubbar på msn....eller att jag allmänt var sur?
äh bry sig?
men när man börjar fundera. min familj....är kaos....det finns inte en enda stabil relation i vår familj och det är inte kul alla gånger.....bråk hit, bråk dit....mina två "närmsta" vänner från åsele är tydligen bästa vänner med varandra... men där är jag bara inräknad ibland, när de känner för det.... av mina närmsta vänner i umeå så har en mer eller mindre bytt umgänge och den andre har skaffat pojkvän..... mina betyg rasar för jag kan inte koncentrera mig i skolan, jag har "en dålig attityd"......så fort min mamma ringer så svarar jag; vad vill du? för jag vill att hon ska lägga på fort så jag slipper berätta att jag sitter helt ensam i lägenheten, får ig på prov och inte har nåt att göra i helgen för mina "vänner" ska göra annat....
Får jag bara påminna att om någon känner sig träffad av detta så menar jag ingenting negativt med det jag skriver, jag är glad för er skull och ni borde inte ändra er alls. Det är mitt fel! Jag vet inte vad jag har gjort eller om jag bara inte har hängt med i svängarna, men tydligen är det ju nåt eftersom ingenting verkar gå som jag vill!
aja...kände bara för att skriva lite. det är mycket möjligt att det inte alls stämmer men, det är iallafall så jag känner och...ja. allmänt pest till livet just nu!
